måndag 26 december 2011

Ladugården...

är klar! Bästa julklappen var att kunna njuta av att ett ganska stort arbete faktiskt är FÄRDIGT. Redan den 30:e november tog jag dessa "slutbesiktningsbilder". Sedan dess har det hunnit både komma snö, och försvinna igen.


Så här ligger ladugården i förhållande till boningshuset. Man ser ladugården skymta "bakom" bilen. Det gamla pannplåtstaket ÄR rostigt, men jag tycker det rostiga är riktigt snyggt mot allt det nymålade- det får inte se FÖR perfekt ut... Men så småningom ska vi måla plåttaket med linoljefärg. Tills dess får det vara som det är. Södersidans tak är rostigare än baksidans, som är norrsida.

Dörrar hängde lite på trekvart och trappor höll på att ruttna. Nu är trapporna lagade och strukna med roslagsmahogny (en tjärblandning). Dörrarna är strukna med falu svart.

Utelampor kan vara svårt att få till på ett snyggt sätt, i en äldre gårdsmiljö. Förr hade man säkert inte så mycket utebelysning, men man vill kunna hitta till vedbon även i mörker! Vi har satt upp flera sådana här enkla porslinssocklar med tillhörande glaskupa. Det är så mysigt att se ut på gårdsplanen nu, när det lyser över vedbodsdörren och ladugårdsdörren.

Vi har schaktat bort jordmassor från baksidan och sänkt marknivån så den sluttar ut från byggnaden. Vi har avverkat granar och tagit ned buskage som växte nära inpå fasaden. Vi rev också det ruttna dasset, men byggde upp ett nytt på samma ställe och använde oss då av den gamla dassdörren, golvet och ”dasshålet”. Vi ”moderniserade” det hela något genom att sätta in en utbytbar tunna, istället för att ha en öppning mot gödselstaden.
Vi har gjutit en ny balk runt gödselstaden, men sparat den del som var hel. ”Golvet” i gödselstaden var också gjutet (alltså ganska påkostat redan från början), vi lagade i det som var trasigt. Taket över gödselstaden är återuppbyggt och belagt med gammal pannplåt. Det är det som är utbyggnaden på baksidan. Här syns det att pannplåten inte alls är så rostig.

Vi bockade till en pannplåt och ”drog” den upp mot träfasaden. Det såg ut som om det en gång varit väggar runt gödselstaden, så vi bestämde oss för att bygga väggar runt, för att kunna använda utrymmet som förråd. Just nu är det så vi använder utrymmet, men det kommer i framtiden att kunna användas som gödselstad, om vi behöver det.

Den gamla dassdörren tillbaka, med ny färg (falusvart) och överliggare i 15% grön umbra.

På ladugårdsdelen knackade vi ned all puts som var bom. (Se förra inlägget) Putsen visade sig efter analys vara en kc-blandning, alltså inte enbart kalkbruk, utan innehöll även cement. Putsen lagades av en murare, och sedan målade vi själva med en sk kc-färg(Innehållande både kalk och cement). Det var helt nytt för mig, och ganska svårt. Jag fick ett recept på kc-färg av muraren Mats; 2 delar kalkstensmjöl, 1 del kalk, 1 del vitcement blandas med 3-4 delar vatten till en ”skummjölksliknande” konsistens. Färgen stryks på med en styv borste, och kulören visar sig inte förrän efter ca två dagar när färgen riktigt torkat. Vi ville inte ha en helt kritvit puts, utan blandade i ca 2% grön umbra för att få en ”mjuk” vit kulör. Efter första strykningen fick jag panik! Kulören blev INTE så vit som jag tänkt mig. Men sedan blev den vitare och vitare ju längre tid den torkade.

Fönstren har renoverats; kittats med linoljekitt och målats med linoljefärg. Kulören blev vitt, brutet med 30 % grön umbra. Vi sparade de glas som efter urtagning var hela, och kompletterade med fönsterglas från 30-talet. Fönstren är fastspikade med hästskosöm.

Ladugården används nu som hönshus. Så småningom ska innanfönstren också renoveras och ”hönslucka” monteras i en glasruta.

Vattenavrinning bort från hus, är bland det viktigaste för att rädda ett hus. Bland annat pga en läckande hängränna, hade vår putsade ladugård fått sina sprickor. Här har vi monterat hängrännan med ett långt utstick, det behövs inte alltid stuprör, speciellt inte på enklare ladugårdsbyggnader. Det passar kanske bäst med galvade rännor på ett gammalt hus, men jag tycker vårt "lappverk" av det vi hade (överblivna rännor i tre olika färger...)blev bra så här, struket med faluljus (samma som fasaden) OJ vilket långt inlägg. Men så var det en lång renoveringshöst också. Nu äts det julgodis och julmat tills man blir andfådd- och då liggs det i soffan vill jag lova. Gott Slut Alla! Välkomna tillbaka 2012...

söndag 30 oktober 2011

Aj,

det gör ONT. I min arm. Jag rödfärgar nämligen vårt uthus. Varje stund som blir över står jag just nu på en stege. Är tacksam för varje dag det är mildgrader. Rödfärg går bra att måla så länge dygnstemperaturen är över 5 plusgrader. Tur att inte vintern kommit än till vår del av Värmland.
Vi håller på med ett ganska stort arbete. Vi rustar upp vår lada/uthus eller "överloppsbyggnad", som det heter på fint länsstyrelse-språk. Man kan nämligen söka bidrag för att renovera "överloppsbyggnader". Det har vi gjort, och även om vårt uthus INTE har en timmerstomme från 1800-talet, så ansåg vår Länsstyrelse, att vår 30-tals-egnahems-lada var "bevarandevärt"... Under 30-talet byggdes många sk. "Egnahem" eller "Per-Albin-ställen". Se gärna bloggens första inlägg från 2008. Man styckade av en mindre del mark (ofta ca 5 hektar) från någon större egendom (I vårt fall från kyrkans mark), byggde ett boningshus, en ladugård för några kor, en vedbod, och så fanns det lite mark för bete. Ofta renoveras boningshusen, medan ladugårdarna kanske förfaller. Men alla hus i en gårdsmiljö är viktiga för att bevara hur det en gång såg ut. Vi har lagt ned mycket energi på boningshuset, och ladugården blev lite eftersatt... Men så hörde vi talas om att man kan söka bidrag från länsstyrelsen för just "överloppsbyggnader". Hör med din Länsstyrelse om det låter intressant! Bidraget är en engångssumma, och den täcker verkligen inte allt material, och arbete. Vi gör mycket arbete själva och har tagit ned lite granar på vår mark som vi sågat till virke.
Länsstyrelsen kommer och gör en "besiktning". Då får man en "Handlingsplan" gjord just för ditt projekt. En skadeanalys, samt en prioriteringsordning, dels en kortsiktig, som ska åtgärdas inom 1 år, samt en mer långsiktig som bör åtgärdas inom 5 år. Det var jätteintressant att läsa om just vårt uthus, och hur vi skulle rädda det på bästa sätt!:) Vi har knackat ned all puts som satt lös på ladugårdsdelen. Tyvärr var inte bruket rent kalk-bruk, utan en cement-kalk-blandning, sk kc-bruk. Cementen gör att putsen blir lite för stark, och då blir det sådana här sprickor när huset "rör" på sig. Det skulle förstås "lagas med lika", så det blev ett kc-bruk. Här tog vi hjälp av en mycket skicklig murare.
All puts nedknackad.
Lagningar utförda. Jag har också skrapat färg från fönstren. Fram kom de underliggande färglagren. Det visar sig att fönsterbågen varit ganska mörkt blå, och själva fönsteromfattningen ljust grön. Nästan exakt den nyans som vi använt på fönstren i boningshuset!:)
Jag tänker att i den här ladugården bodde nog glada kor. De hade nog den färggladaste ladugården i byn! Fortsättning följer.

onsdag 14 september 2011

Rutor!

Vissa projekt minns man för att de är jobbigare än andra. Nu har det gått några veckor, så jag har nästan hunnit glömma att jag SVURIT på att ALDRIG någonsin komma på den befängda idén att måla ett golv rutigt igen.

Men innan jag visste HUR jobbigt det var tyckte jag det var en bra idè att måla mitt hatobjekt i köket: laminatgolvet, "klickgolv i falsk bok-look". Såg faktiskt för flera år sedan ett laminatgolv målat i linoljefärg. Och tänkte att det måste jag prova. För egentligen vill vi nog lägga in ett trägolv. Ett riktigt. Och gärna ett gammalt trägolv. Men tills den stunden kommer...

Golvet var ganska slitet, så färgen fäste väldigt bra. Ytan var inte längre så "glatt", om ni förstår. Jag tvättade golvet med målartvätt och slipade ytan MYCKET lätt. Målade sedan två lager med grå linoljefärg, NCS: 2502-Y. Sedan drog jag blyertsstreck i rutor med ett långt vattenpass som linjal. "Plankorna" i laminatgolvet fick bestämma rutornas storlek. DÅ började det mycket tidsödande arbetet att med pensel fylla i varje ruta med den ljusare grå (lika som de första strykningarna), och den mörkare rutan i ca 40% grön umbra (blir en lite mörkare varmgrå nyans)Jag använde inte maskeringstejp. Följde blyertstrecket med penseln. Det blir mer "levande" då (eller inte PERFEKT!)

Det tog LÅÅÅNG tid. Ett tag funderade jag på om inte det vore väldigt snyggt med ett kök med bara HALVA golvet rutigt... Man måste skicka bort familjen också, för varje lager måste ju torka 1-2 dygn. Jag valde två för att vara på den säkra sidan. På golvet var det inte problem med torktiden. Värre var det med bänkskivorna som jag målade med oxidsvart linoljefärg. Bänkskivorna var inte lika slitna, så där var det svårare att få färgen att "fästa", och torka...

Till slut måste ju familjen komma hem igen. Och då var i allafall golvet torrt! Tröskeln till köket är målad i kulören 100% grön umbra. Jag gillar verkligen den färgskalan man får av att blanda grön umbra i olika styrkor. Förr var ofta trösklarna målade mörkt i ett "obrutet" pigment.

Andra rutor som också kom in i köket är det nya överdraget till den engelskt röda, slitna kökssoffan. Tyget är "Medevi-rutan" från Move, i 100% linne.
Hela känslan i köket blev helt annorlunda. Ljusare. Och ljudet! Jag gillar inte ljudet när man går över ett halkigt laminatgolv. Nu känns det ungefär som att gå på ett linoleumgolv! Går gärna barfota nu. MEN vad skitigt ett ljust golv blir! Ångrar att jag inte valde en ännu mörkare nyans på den ljusa rutan. HUR gör folk med VITA golv!!! Mannen påstår att det nog var lika skitigt förut. Måste varit "fusk-bokens" förtjänst då, att inte lorten syntes...

fredag 10 juni 2011

Frukosthörnan

Bloggerskan "Miss Universum" formulerade det så bra; "Jag bloggar för att bli påmind om tjusningen med att bo på landet..." (Obs, fritt ur mitt minne, hon kanske sa det mkt bättre, men andemeningen hoppas jag är korrekt...) Så är det. Som en liten dagbok över det sköna runt omkring. Som är svårt att alltid SE och uppskatta "till vardags".

Önskar jag visat er vad underbar den här björkhagen var i våras, när vitsipporna täckte hela marken. Lika underbar är den nu, smörblommorna vippar lite och korna har kommit hem från vintervistet.
This is Mumford! A calf, named after good friends in England...
Och detta kan jag sitta och se på från frukosthörnan, till vänster om entrén. Utefrukostar är bäst! Och just nu visar sig Värmland från sin soliga sida.


Här lade vi skiffer och sådde gräs emellan. Vi har fler (och fulare!) markbeläggningar i trädgården. Stenplattor har vi också, men de känns mer "stadsville-aktiga". Praktiskt att bara klippa gräset mellan skifferplattorna med gräsklipparen.

Snart sommarlov, och kanske mer tid till blogg...

söndag 20 mars 2011

Trä eller MDF?

En del bloggar blir snabbt poulära för att de uppdateras så ofta! Nää, den här bloggen blir aldrig en sådan...

Ni ser väl "Arga snickaren"??? Förnedrings-TV när den är som bäst, eller? Jag börjar i allafall skriva "to-do-listor" när jag sett ett program:) Fast ibland tar det TID innan listorna betas av... Jag skrev ju en lista inför förra sommaren, och en hel del har faktiskt betats av. Som att Lillebror och Mellanbror också fått varsitt rum. De tre bröderna har ju länge delat ett stort rum . I somras så satte vi upp en vägg bestående av 4 garderober och två Billy-bokhyllor.

Jag skulle så gärna välja platsbyggt och helt i trä. I den bästa av "byggnadsvårdsvärldar"! MDF och laminat är inte helt i linje med att bevara ett gammalt hus "Själ", eller? Nåja, jag tycker att trä helt enkelt är så mycket roligare och snyggare som material, men ibland får man kompromissa... Vi är inga proffs, och att platsbygga garderober i trä själva kändes oöverstigligt just då, och att beställa på ett snickeri blev helt enkelt för dyrt! Därför ser jag mig själv styra bilen till det Stora Varuhuset och inhandlar 4 stycken PAX-garderober (i äkta laminat!!!)
IKEAS Billybokhyllor fanns redan. Vi började mellan fönstren. Den snälle snickaren, (=Far) reglade träreglar kring Billybokhyllorna, så de skulle bli inbyggda och ställde sedan garderoberna bredvid. Två med dörrarna åt ena hållet och två med dörrarna åt andra hållet. Sedan satte vi pärlspont på sidor och upp till taket.

Jag får ibland frågor om det går att måla med linoljefärg på laminat. Det går alldeles utmärkt. Både linoljefärg och äggoljetempera har god vidhäftning vid de flesta material. Det klart, färgen kan ju inte TRÄNGA in i underlaget som med trä. Men jag tycker genast att ytan blir mer "levande". Här har vi målat in garderobens sockel i samma linoljefärg som golvsockeln. Garderobsdörren är målad i ränder med oxidsvart äggoljetempera.

Från andra hållet är garderoben helt inbyggd. Kanske vi här sätter en tapet på dörrarna för att få bort "laminat-känslan".

Det mest byggnadsvårdsmässiga med detta bygge är väl att det iallafall är reversibelt, dvs, vi kan enkelt ta bort det om nu mannen och jag en dag skulle vilja ha ett stort rum igen, för Biljardbordet(?), eller kanske Discokulor i takbjälkarna..., vem vet?

fredag 11 februari 2011

Ulligt!


Läste någonstans att handarbete och broderi är den nya stora trenden! Det är ju otroligt tillfredsställande att skapa någonting med sina händer. Att brodera på ull är tydligen väldigt inne just nu. Jag blev så glad när vår årliga pysselhelg visade sig innehålla bla just broderi på ulltyg!
Så här vackra små broderade tavlor med bla. "fåglar", tillverkar en Vän, och hon var så snäll och tog med material och lärde oss andra hur vi skulle göra. Övning ger väl färdighet...?


Jag som inte någonsin broderat, lyckades få till en liten tavla "hem ljuva hem" och ett stoppat hjärta med "Välkommen" broderat i väldigt enkla, spretiga bokstäver.

Vi lade lager på lager av olika ulltyger. Klippte lite i dom för att få fram de undre lagren. Och sydde fast med langettstygn (heter det så???, med någon slags "silvertråd". Det kan vara svårt att hitta bra ullkläde i fin kvalitet. Vi klippte i enfärgade filtar från Klippans ullspinneri! Det fanns också små fina pärlor som man kunde sy fast.

Hjärtat hamnade på bordet i hallen. Tavlan hänger över spegeln,


Andra favoriter denna snöiga och kalla vinter har varit dessa stickade ullvantar. Broderade i "samma anda" med ulltyg och små pärlor. Dessa har jag INTE gjort! De fanns i min brevlåda en dag, och det är den handarbetande bloggerskan Annika "med utsikt över sjön" som gjort dom vackra vantarna. TUSEN TACK!

tisdag 4 januari 2011

Egen vrå

Vårt lilla kontor skulle bli tonåringens egna rum. In till detta lilla rum har vi ganska ståtliga dubbeldörrar, som vi kommit över, på det här sättet. De renoverades och målades med äggoljetempera, så här.
Vi hade satt lumppapp på väggarna och målat i en ljust varmgrå nyans (äggoljetempera 9-611). Golvet är ett obehandlat skurgolv, och foder och golvlist är målade med linoljefärg (NCS: 2502-Y). Tonårssonen tyckte INTE lump-papp är så värst hippt. Han hade sett en tuff randig tapet. Svart-vitt skulle vara temat.

Hmmm... Svart och vit äggoljetempera fanns redan, så jag fräschade upp det vita med en strykning, tejpade "ränder" på det vita med en riktigt bra maskeringstejp. Och målade på det svarta två gånger. Inte så svårt, men man måste vara noga vid själva tejpandet att det blir rakt. Jag började mitt på väggen och utgick från ett "lod" (snöre med tung mutter i). Här är inga väggar raka, så man kan inte börja mäta från väggen! Sedan mätte jag från mittlinjen, man får vara noga med att tänka efter, för varannan rand får man mäta randens yttermått och varannan rand, randens innermått. Rummet är ganska långsmalt, så för att få rummet att verka bredare så blev randen ganska bred (15 cm). Att dra bort all tejp var spännande! Voila, nästan lika snyggt som den dyra tapeten...



Svartvitt var ett krav. Det blev ett svart klädskåp från IKEA (Behövde alltså inte måla!) Orange som kontrastfärg. Ikea har boxarna, filten över loppisfåtöljen, och den roliga kudden. Skrivbordet hittades på höskullen, farmors gamla "realen-skrivbord" från femtiotalet! Femtiotalets möbler är så nätta och lättplacerade! Och snyggt rundade liksom. Det målades i oxidsvart äggoljetempera efter att allt "hö-bôs" (värmländska för damm!) tvättats av. Skrivbordet syns inte så mycket på dessa bilder.


Ifjol besökte jag ju Tate Modern i London. Almanackans framsidesbild (Make Art Not War av Bob and Roberta Smith) passade in perfekt!